Kaschmir är en av de mest eftertraktade fibrerna i världen. Dess fina hårstrån är mjukare och lättare och isolerar fem gånger bättre än all annan ull. En lyxtröja kan kosta omkring 500 dollar. Vissa kan använda kaschmir av lägre kvalitet eller andra bearbetningstekniker för att göra slutprodukterna billigare. Men den är fortfarande dubbelt så dyr som andra ullplagg.
Det har också förekommit fall där man inte använder 100 procent kaschmir, utan blandar det med andra typer av hår, som från jak, får, kamel och till och med råtta. Det finns inget annat material i världen som kaschmir, som kan användas till nästan allt, från tröjor och rockar till mattor, eftersom det har så goda egenskaper.
Kaschmir är en naturprodukt där fibrerna kammas av getterna under fällningssäsongen, direkt efter den hårda mongoliska vintern. Kaschmir är en viktig del av Mongoliets ekonomi och en direkt inkomstkälla för landets nomadiska herdar.
Kaschmir är ett lyxigt material som är mjukt och lätt som ett moln. Fibern kommer från kaschmirgeten och isolerar tre gånger bättre än fårull. Den kammas från getens undersida genom en mycket naturlig process på våren, när getterna börjar fälla sin vinterpäls. Her dar med generationer av erfarenhet kammar för hand ut fibern under den naturliga fällningssäsongen. Detta är det traditionella sättet att skörda kaschmir. Kaschmir är extremt lätt och bekvämt, håller dig varm i kyla och sval i värme. Även om fibern är mycket ömtålig är den, med rätt skötsel, gjord för att hålla.
Kaschmir är den enda fibern med en mycket liten diameter, vilket gör den extremt mjuk att röra vid. För att skydda benämningen kaschmir införde USA:s regering en lag om ullmärkning som säger att en fiber måste ha en diameter på högst 19 mikrometer för att få kallas kaschmir. I vissa delar av Mongoliet produceras kaschmir med en diameter på endast 13-14 mikrometer. Det innebär att det är den finaste och dyraste fibern, den så kallade Khaan Shirhegt, ”kungafibern”, som utmärker sig som den främsta kvaliteten.
Det är en standardiserad kaschmirfiber som klassificeras i fyra mikroniserade fiberkategorier: mikron, lång, fet och blandad. Den högsta klassen av bearbetad kaschmir klassificeras som ”Khaan shirkhegt”, I, II och III. Projektet Green Gold, som initierades av Schweiziska byrån för utveckling och samarbete, uppdaterade kaschmirstandarden och utvidgade den till ”Khaan shirkhegt”. Den godkändes efter samråd med branschforskare, vetenskapsmän och relevanta yrkesverksamma. De bästa raserna var de som kunde överleva svår torka och dzud och som krävde små mängder foder, trots att de hade relativt låg produktivitet.
Vit, beige, varmgrå och brun är kaschmirens fyra naturliga färger, vilket gör Mongoliet till det land som erbjuder det bredaste färgutbudet. Dessutom blir Mongoliet allt mer erkänt för sin kvalitet på den internationella marknaden.
Herdarna föredrar att skörda ljus kaschmir utifrån marknadens behov och det attraktiva priset på ljus kaschmir. Kungafibern lämpar sig bäst för att tillverka lyxiga och hållbara kläder. Man tror att främjandet av olika goda rasvarianter kan förbättra fiberkvaliteten utan att minska avkastningen. Genom att samlas i olika kooperativa icke-statliga organisationer började herdarna använda ett mer vetenskapligt tillvägagångssätt för att skaffa de färdigheter som krävs för betesmarksförvaltning och beredning av fiber från de bästa raserna. Kort sagt planerar mongolerna och vidtar åtgärder för att göra mongolisk kaschmir till en fiber som betraktas som ”ädel” kvalitet på den internationella arenan i stort.
