I århundraden har en naturlig samexistens mellan herdar och djur format mongolernas värderingar, traditioner och kultur. I dag har det blivit en livsstil som betonar vikten av den naturliga cykel där alla levande organismer samspelar med och är beroende av varandra för att i slutändan överleva. Det finns till och med historiska berättelser om visdom kring att leva i harmoni med naturen, som legender om bergen, floderna och så vidare.
I dag lever fortfarande över en tredjedel av Mongoliets befolkning som nomader, en beundrad livsstil som har förblivit relativt oförändrad sedan den tidiga bronsåldern.
Så, vad är en nomad?
En nomad kan beskrivas som en person som regelbundet färdas från en plats till en annan. För mongoliska nomadiska herdar är hemmet nästan var som helst på Mongoliets vidsträckta stäpper, tillsammans med deras hjord, eftersom större delen av landet är öppen mark som ingen person gör anspråk på.
Hur flyttar de?
På den mongoliska landsbygden finns det inte ett enda stängsel så långt ögat når i någon riktning. Där breder ett obrutet hav av stäpper, öknar, skogar, berg, långa floder och orörda sjöar ut sig. Det finns mycket få asfalterade vägar och ännu färre elledningar.
Mongoliska herdar tillbringar sällan mer än några veckor på en och samma plats och måste flytta över svårframkomlig, oförlåtande terräng. Därför färdas de till häst med lätt packning och bara det mest nödvändiga. De tar med sig sina hjordar och ett flyttbart hem som kallas ‘ger’ (eller jurt på turkiska), ett hem med rötter hos de forntida nomadiska herdarna. De färdas långsamt och njuter helt enkelt av livet på vägen.
Varför flyttar de?
För att förstå varför mongoliska herdar lever ett nomadiskt liv är det viktigt att förstå hur mycket de förlitar sig på de fem djur som är avgörande för deras överlevnad: jakar, får, getter, kameler och hästar.
Mongoliet har en av världens mest extrema vintrar. I ett land där temperaturen kan sjunka till -40oC är kött en viktig del av nomadernas kost. Det hjälper dem att bygga upp ett skydd mot kylan och ger dem styrkan att uthärda den hårda vildmarken under långa perioder. För extra näring används mjölk från dessa djur till att för hand tillverka traditionella livsmedel som yoghurt, smör, ost, mjölkte, fermenterad mjölk och andra sötsaker.
Även deras hudar och skinn är avgörande för deras livsstil. Kasmir från getter och ull från får pressas till filt för att tillverka kläder, sängkläder och skydd; hästar, kameler och jakar används som transportmedel; hår och ben används till musikinstrument och leksaker; och till och med deras torkade gödsel används som bränsle för att laga mat och värma upp hemmen. Enkelt uttryckt går ingenting till spillo.
Därför är deras överlevnad nära förbunden med de djur som ingår i deras hjord. Mongoliska nomadiska herdar gör det följaktligen till sitt främsta livsuppdrag att ta hand om sin boskap. I sådan grad att nomadismen, genom att de river upp och flyttar sina boplatser flera gånger om året, har blivit en stor del av deras kultur.
Hur tar de hand om sina hjordar?
På grund av de dramatiska väderförändringarna i Mongoliet använder nomadiska herdar det som kallas ‘kunglig kunskap’, en uråldrig visdom som förts vidare genom generationerna för att säkerställa hjordarnas överlevnad. Denna kunskap är så viktig att avsaknad av den kan innebära fara för både herden och djuret.
Om herdarna till exempel flyttar sin hjord till bergsbetena innan vintern börjar blir vattnet för knappt för djuren. Om de kammar getterna och fåren för hand för tidigt på säsongen kan de dö av hypotermi. Och utan boskap kan herdarna förlora hela sin försörjning.
Det skapar dessutom en ömsesidig förståelse mellan dem. Själva vallningen är en vacker dans mellan människor och djur. Mongoliska herdar har utvecklat ett unikt sätt att kommunicera med de fem djuren. De upptäckte att varje djur reagerar olika på olika ljud. De fann till exempel att hästar reagerar mer på det mjuka ‘chu-chu’ och kor på det kraftfullare ‘huch-huch’. Med dessa ljud kan herdarna enkelt leda och samla sin boskap när det är dags att flytta till andra betesområden.
Kommer den nomadiska livsstilen att leva vidare?
Det vore lätt att tänka på Mongoliet som något fast i det förflutna och gammaldags, men det vore inte korrekt. Mongoliska nomader väljer att leva av landet eftersom det helt enkelt är ett sätt att leva som de anser ger verkligt värde och näring åt deras själar. För dem är det ovanligt att tänka sig djur som föds upp bakom stängsel och i fållor, eftersom det nästan är otänkbart att hålla djuren borta från deras naturliga livsmiljö.
Vi ser denna nomadiska livsstil leva vidare, och varumärken som GOBI Cashmere har ett obestridligt nära band till den traditionella nomadiska livsstilen. Som ett äkta mongoliskt kasmirvarumärke bidrar vi som en långvarig producent vars kasmirgetter föds upp och kammas för hand av nomadherdarna själva. Med varje köp av vår helt spårbara kasmir vill vi därför visa vår uppskattning för de kunder vars stöd håller oss nära herdarnas kultur och livsstil och det land som vår kasmir kommer från.
